20 dec Möt Alexandra och Phil, som förstått vad vår by kan erbjuda vad gäller livskvalité.
En tyska och en engelsman. Deras vägar möttes och av alla platser på jorden blev just Venjan det ställe de ville slå ner sina bopålar. Möt Alexandra Scap och Phil Poole, ännu en familj som förstått vad vår by kan erbjuda vad gäller livskvalité.
Jag träffar familjen vid deras hus på Vanåvägen och börjar med lite frågor till Alexandra:
Grattis till den nya tjänsten i Venjan, Alex. Kan du berätta lite om den?
– Jag har alltid velat bo på landet och ta hand om våra äldre i sina egna hem. Jag kan aldrig föreställa mig att jobba på sjukhus igen.
– Mitt största mål i den nya tjänsten är att hjälpa mina sjuksköterskekollegor AnnLis och Britt att optimera omvårdnaden i vårdtagarnas hem, samt på Juntgården. Inte minst att finnas till för alla härliga undersköterskor i byn. Jag är otroligt imponerad av deras kompetens och tycker de gör ett helt fantastiskt jobb.
– På grund av Coronan är jag till en början utlånad till Mora för att så småningom kunna få börja min tjänst i Venjan”
Vad arbetar du med just nu?
– Just nu arbetar jag på Falu Hemsjukvård, som har varit en alldeles underbar erfarenhet för mig.
Berätta lite om dig själv; var kommer du ifrån, familj, etc.
– Jag föddes i Rosenheim/Tyskland och flyttade sedan med min familj till Kufstein i Tyrolen/Österrike, där jag växte upp med min lillebror Thomas. Efter grundskolan avslutade jag en femårig utbildning som glaskonstnär (glasmåleri och blyinfattat glas) med gesälldiplom.
– Jag insåg dock att jag saknade kontakten med människor och bestämde mig för att bli sjuksköterska och senare specialiserade jag mig med ytterligare två års utbildning. Jag ville ta hand om för tidigt födda barn och deras föräldrar. Jag har jobbat de flesta av mina 23 år yrkesverksamma år som sjuksköterska och barnsjuksköterska.
– Jag är mamma till tre underbara flickor. Christina är 22 år och studerar musik. Hon är på väg att göra sin master på Universitet Munchen i Tyskland. Mellandottern Nicole är 20 år gammal och pluggar ”International Economics and Translation” på Universitet i Wien. Yngsta tjejen Amelie är 15 år och bor hemma hos oss i Venjan.
– För tre år sedan mötte jag min själsfrände Philip från Storbritannien på Bears Pub, Mora. Vi fattade tycke för varandra och när tillfället kom köpte vi vår underbara gård i Venjan.”
Hur hamnade du i Sverige från början?
– 1997 gjorde jag en motorcykeltur genom Norge och Sverige. Jag förälskade mig i Sverige och jag började drömma om att någon gång i framtiden kunna bo och jobba här. Drömmen slog in och jag har sedan ett flertal år bott i Sverige och jag trivs jättebra. Dock blev min största dröm sann när jag på facebook hittade denna alldeles underbara gård på Vanåvägen 6 i Venjan. Det var kärlek på första ögonkastet och sedan snart ett år tillbaka bor vi där!”
Framtiden?
– I sommar ska jag hämta min älskade svårt sjuka mamma, som just nu bor i Bayern, hem till oss i Venjan. Jag ser fram emot att vi ska kunna tillbringa hennes sista tid tillsammans och när det är dags för avsked ska jag finnas vid hennes sida. Jag anser det som ett privilegium att få bo i ett tre-generationshushåll, som jag själv upplevde som barn.
– Jag känner mig ledsen över att Venjans invånarantal minskar och önskar att fler unga familjer och andra människor vill bo permanent i Venjan och få uppleva bylivet! Det kan bara fungera om alla håller ihop, hjälper varandra och funderar kring Venjans framtid. Vi måste vara rädda om vårt dagis, skola, affären, bra fungerande äldrevård och den goda första vårdkontakt via distriktssköterskemottagningen.
– Vi ser verkligen fram emot att njuta av livet i Venjan och hoppas att få vara en del av byn. Trots Coronakrisen hälsar vi alla hjärtligt välkomna att knacka på vår dörr för en fika och så vi kan lära känna varandra. Men ni får ”akta er” för våra fina husdjur; katten Freddy och hunden Yuki som bor och finns på gården.
– Venjan är verkligen en pärla i hjärtat av vackra Dalarna.
Och Phil då, kan du berätta lite om dig själv också?
– Jag är uppväxt med två bröder i turiststaden Weymouth på Englands sydkust. Mina föräldrar ägde ett litet hotell där. På lediga dagar hjälpte vi våra föräldrar med hotellet. Senare utbildade och arbetade jag som kock i fyra år. Jag trivdes inte så bra med mitt yrkesval och det ledde till att jag bytte yrkesbana Simning är och har alltid varit var en passion för mig. Jag hittade ett jobb som passade mig och började arbeta som tränare på en lokal simhall och gym.
– Sommaren 1980 åkte jag till USA i tre månader och arbetade som siminstruktör på ett sommarläger för barn. Det gav mig möjligheten att resa runt i USA i en månad medan jag var där. I slutet av den sommaren återvände jag till mitt tidigare jobb i Weymouth och fortsatte att arbeta med att utbilda livräddare.
– I juli 1983 fick jag ett jobb på Northrop Aircraft Corporation i Saudiarabien. Jag ansvarade för skötsel och gyminstruktör på deras rekreationsanläggningar för företagets anställda och familjer. 1986 återvände jag till Storbritannien.”
Har du också några barn?
– Jag har en son som heter Joseph som föddes tre år efter min återkomst till England. Vi har alltid haft en kontinuerlig och bra kontakt. Och både Alex och jag längtar efter att han ska komma hit till Venjan och hälsa på.”
När flyttade du till Sverige då?
– 2001 från Riyadh där jag från 1992 arbetade som chef och personlig tränare på Alfasaliah-hotellets rekreationsanläggningar i Riyadh.
Och vad arbetar du nu med?
– Sedan 2002 arbetar jag på FM Mattsson och Mora Group AB i Mora, och trivs med det.”
Hur hamnade ni Venjan?
– Förra året hittade vi detta underbara hus på Vanåvägen och beslutade att sätta upp vårt gemensamma hem här. Vi verkligen älskar både vårt hus och vår nya hemort – underbara Venjan.”
Och du Amelie som just slutat högstadiet. Vad är på gång för dig?
– Jag har slutar grundskolan på Engelska Skolan i Falun, I höst ska jag börja på natur på Moragymnasiet.
Text: Lars Andersson foto: Inger Westman
(Denna artikel publicerades i VenjansNytt i juni 2020)