Dagens befolkning kan i arkivmaterialet inte härledas längre tillbaks än till början av 1500-talet, men bofast befolkning har sannolikt funnits i bygden något hundratal år tidigare.

Vika- och Vinäsfolket från Mora som hade sina fiskevatten och ängsslåttrar västerut torde vara några av de första bosättarna. Namnet på platsen, skrevs på 1500-talet Wenien eller Weniann vilket kan härledas till fornsvenskans ”ven” el. ”venja” som betyder sank ängsmark, frodig betesmark, eller från vaeni [väni] van, fornsvenskans vän, huld, förhoppningsfull, då sjön var fiskrik och där fanns riklig gräsväxt med möjlighet till bete.

Den första bokförda skatteuppbörden 1539 där Wenien tillhör Solbijgge Settungh finns 10 hushåll som beskattas, men redan 1541 är antalet skattande hushåll 22 stycken.

Vid förmögenhetsberäkningen inför Elfsborgs lösen 1571 är medelvärdet per beskattningsbart hushåll i Venjan det högsta i Ovansiljansbyarna, i en jämförelse som görs av Anders Pers skriver han ”det uppskattade värdet av den lösa egendomen, 82 mark för bonde, går åtskillig över medeltalet för hela området, 73,5 mark, och då skjuter ändå kyrkoherdens, nere i sockenkyrkan, stora förmögenhet upp medelsiffran” (Moraprästen Ericus Jngualdj tycks vara Sveriges rikaste man.) Venjansborna som hade lång kyrkväg tyckte väl nu att de skulle ha råd med att hålla egen präst, så de anhåller om att få bli egen församling.

Venjan blev i december 1607 egen församling, till den nya församlingen tillfördes 1608 byarna Kettilboda, Gäfunda och Öje. Öje återfördes senare till Malung.

Under 1500-talet var Venjan en förmögen och ansedd del av Mora socken och venjansmålet var en variant av det språk som talades i mora med omnejd.

År 1607 blev Venjan en egen socken, men under 1700-talet och framåt var det kalla och bistra tider så Venjans socken blev alltmer fattigt. I Mora ansåg man Venjan vara en fattig bygd. Det man i huvudsak livnärde sig på var båytbygge och laggkärlstillverkning. Venjanskarlarna for söderut genom Dala-Järna för att sälja sin hemslöjd.

Det stora överväldigande centrum för venjansbornas försäljning var dock Grundseth marknad utanför Elverum i Norge. Här accpeterades venjanskarlarnas uppsnappade västerdalska glosor och de kände sig välkomna.

Kort sagt är venjansmålet såväl till sin grammatiska struktur som till viss del av ordförrådet en variant av moramål, men har alltså sedan ett par århundraden infiltrerats med västerdalska och norska.

Venjansmålet har heller aldrig haft någon skrifttradition utan är ett talspråk. Olikheter som kan iakttagas mellan venjansmålet och de övriga ovansiljanmålen är att Venjan ofta har H-ljudet kvar i början av ord där det annars har fallit bort. Venjan ”hesja”, Mora ”esja” att ha h-ljudet kvar är ett ålderdomligare bruk. I Venjan finns inte heller något Y-ljud.

attfire adv. i vägen krippär e då attfire iwär ållt barnen är då i vägen över allt
bäll|(a) v. –är/ör -ed/ät/öt -a kunna äran bällär då du djärå det där kan då du gott göra
djörg m. djördj/en/ön; -är spindel djörgnet spindelnät
fäjn adj. nöjd an e nug fäjn te go in nu han är nog nöjd till att gå in nu
godmun m. =/godn; -när puss kan i få godmun minn de kan jag få en puss av dig
gällsl|(a) v. -är -ed/ät/öt -a valla wur gällslät åjta Brikkhult vi vallade fram till Brickhultet
hukks|(a) el. håggs|(a) v. -är/ör -ed/ät/öt -a förtrolla, tänka äran a i hukksa ländj i det där har jag tänkt länge jag
illsätt adj. orolig, ängslig i watt så illsätt då-nt an hördd åv se jag blev så orolig då han inte hörde av sig
jätå n. mat i a-nt fänge nå jätå minn änn jag har inte fått någon mat av henne
kwid m. –n; -är mage swångrema såt nidåminn kwidem svångremmen satt nedanför magen sår i kwidem ont i magen
lidun/ön v. tvungen, måste kunna du e lidön djärå äran du är tvungen att göra det där
mjäd|(a) v. -är/ör -ed/ät/öt -a fisa, släppa väder ur du sit å mjädär ir de så du sitter och fiser
nebuden storbjuden, en som tackar nej då han blir bjuden urså e du så nebuden varför är du så storbjuden
nägga v. = nagg -a stånga tjirä Sol Elin nagg me Sol Elins ko stångade mig
ogör s. ansikte ur rod an watt pi ogör så röd (rodnade) han blev i ansiktet
pit|(a) v. -är/ör -ed/ät/öt -a kinka, gnälla krippen håll å pitär, ä e jätt rikte pitlås barnet är så kinkigt, det är en riktig gnällmåns

runnsk brunstig sugga å e runsk hon är brunstig
silld|är/ör n. -är/ör; -är/ör -rä lugnvatten mellan två forsar pi Ogströmmen e ä jätt silldär så wur kållär Bärsilldär i O. är det en plats med lugnvatten som vi kallar B
snåd adj. bar, kalt je snådgås smörgås utan pålägg
stjirslag n. =; = -ä tätte stjir add gändje åjt så i djikk åjta Ester å frågät um i kund få nå stjirslag minn änn långmjölken var slut så jag gick till E. och frågade om jag kunde få tätte av henne
säl adj. lycklig ”Säl e an så få djift se, män säldär an så få dö, män Gud nåd an ä bör” ”lycklig är den som får gifta sig, men lyckligare den som får dö, men stackars den det gäller”
tepel m. -n; teplär finger håll teplär i stir håll fingrarna i styr
titta f. faster, moster
tug|(å) v -är/ör -ed/ät/öt -å dia kalvn tuged tjirä kalven diade kon
umbårr n. plur. torvströ umbårrsmöra torvströmyr umbårr a wur inundär tjinär torvströ har vi under korna
wallsl f. -ä; -ä bäck, större bäck wallslä så rinn frå Bjosjun å nidiwör a Wenjad ä e Bjowallslä bäcken som rinner från B. och neröver till Venjan det är B.
wånnd|a f. -a; -ör fång je höwånnda. ett fång hö
åjtwårå el. åjtwårånd m. uteväder, finväder nu e ä åjtwårånd nu kan man vara ute
är|(a) v. -är -ed/ät/öt -a ro baklänges i rodd etja då wur dro not, då fa roped att i sku ära så wändät i årtaga a ådär hålld så båtn stanät jag rodde ekan då vi drog not, då far ropade att jag skulle ”ära” så vände jag om årtagen så att båten stannade
ös|a f. -a; -ör slev misöösa wa je stur ösa messmörssleven var en stor slev

Samtliga böcker nedan finns att låna på Venjans bibliotek:

Wenjad en ordbok med cd-skiva

Ordbok av författaren Karin Wennberg

Boken finns att köpa i Venjan hos Venjansslöjd eller hos Karin Wennberg som kontaktas via ka_wennberg@hotmail.com

I kum frå Wenjad

Söromsjöbygden 

Tomten