”Det finns fler möjligheter än utmaningar här”

I förra numret av VenjansNytt stiftade vi bekantskap med engelskan och australiensaren Laura och Jacob Featherstone som valt att bosätta sig i Venjan.
I detta nummer träffar vi 
”återvändarna” Elenor Lärka och Martin Mjöberg som lämnat Stockholm för att bosätta sig i Venjan där de har rötter.

Elenors släkt har i flera generationer bott i Venjan. Men när hon skulle börja tredje klass flyttade hon tillsammans med sin mamma och bror från Venjan till Lidingö, där hennes mamma växt upp. Hennes morfar kommer från Venjan, men flyttade redan i unga år till Lidingö där han än idag är bosatt. 
Dock har Venjan alltid varit hemma för henne då hennes pappa alltid bott i byn och i barndomen pendlade hon och hennes bror i stort sett varje helg mellan Venjan och Lidingö.
Något år efter gymnasiet beslutade sig hon för att tillfälligt flytta tillbaka till Venjan för att spara pengar till långresor. Eftersom det alltid här har funnits en plats att bo och levnadsomkostnaderna i byn kan göras minimala har det varit en utmärkt plats för att landa mellan resor, studier och andra projekt.

Hon började arbeta på Juntgården och sparade ihop pengar för att sedan resa till bland annat Sydamerika och Indien. Hemkommen från sina resor studerade hon till skogsmästare på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i Skinnskatteberg, Umeå och Malmö. Efter examen följde en tid av nya resor och arbete i bland annat USA och Paraguay, och nu senast i Värmland.

Sambon Martin Mjöberg har också rötter i Venjan, hans gammelmormor kommer från byn. Idag har familjen en stuga på en fäbod utanför Venjan. Fäboden har de senaste åren varit en plats dit Martin tillbringat mycket ledig tid och kunnat njuta av vad naturen har att erbjuda. När han var ung jobbade han i skogen med plantering. I äldre ålder har han bland annat läst datakommunikation vid Umeå Universitetet. Under det senaste decenniet jobbade han  på olika it-företag i Stockholm och Dalarna. Liksom Elenor har också Martins gillat att åka på längre resor och äventyr. Han uppskattar att utforska nya platser med spännande natur, kultur och mat. Han reser gärna till Asien eller Afrika där han ägnar fritiden åt vågsurfing eller dykning ute på havet.

När Elenor och Martin träffades insåg de snabbt att de delade drömmen om att i framtiden leva på landsbygden. Drömmen är att utveckla ett koncept där de kan bygga upp en verksamhet som är rolig och utvecklande samtidigt som de ska kunna livnära sig på den i Venjan. Båda har ett stort intresse av att söka nya kunskaper genom resor där människor, natur och kultur har gett dem stora lärdomar och erfarenheter. Nu hoppas de kunna skapa möjlighet för andra att upptäcka Venjan och områdets natur, historia, kultur och mattraditioner.

Ett mål är att skapa någon form av ekoturism här med inriktning på skog och natur. Att kunna erbjuda besökare ledighet/vila/återhämtning. Rent konkret skulle det kunna vara att erbjuda gäster boende på en fäbod och olika naturupplevelser. Och bjuda på traditionsenlig närproducerad mat från naturens skafferi.
  Just nu går mycket tid åt till förberedelser genom mässbesök, möten med olika samarbetspartners, studieresor samt nätverksträffar bland annat genom ”Visit Dalarna” för att inhämta mer kunskaper och erfarenheter.

Utmaningarna som Elenor och Martin har framför sig för att kunna bo och verka i Venjan är att kombinera sina intressen med försörjning – alltså finna en hållbar livsstil efter vad de värdesätter i livet. De ser stora fördelar med att bo i Venjan med närheten till naturen och vad den kan erbjuda som att odla grönsaker, bär, svamp samt jakt och fiske. Och Venjan goda sammanhållning där det är lätt att mötas över generationsgränser och byns stora och mångsidiga föreningsliv med alla de evenemang som ordnas under året har gett paret motivation och förutsättningar för ett framtida liv och försörjning i byn. Som Elenor och Martin säger: ”det finns fler möjligheter än utmaningar för att kunna leva och verka i Venjan”.

Text: Lars Andersson Foto: Inger Westman
(Denna artikel har tidigare publicerats i VenjansNytts aprilnummer 2020)